Jag kan mitt i allt som händer helt plötsligt stanna upp och tänka - "jag är en mamma, kan det verkligen vara så?".
Vilket ansvar att uppfostra 2 små pojkar till att bli 2 vuxna män, som ska klara av att ta förnuftiga beslut och behandla sina vänner och käresta kärleksfullt och med respekt. Jag vill att de ska känna sig trygga nog att stå för vad det tycker och känner samtidigt som jag vill att de ska lära sig att lyssna på vad andra.
Jag har så underbara barn. Visst kan de driva mig till vansinne ibland och visst är jag inte alltid den mest pedagogiska mamman, men jag älskar dem och jag vet att vad som än händer älskar de mig.
Jag tar vara på varje litet tillfälle att krama eller pussa dem.
Hur länge ger de mig tillåtelse att mysa och gosa och krama dem utan att skjuta bort mig och säga; -äsch lägg av.
7 kommentarer:
Som mamma kan man ju aldrig få nog av att gosa och mysa med barnen. Jag har bara ett och det är svårt att låta bli. Hoppas förstås att man inte klemar bort så att han blir en mes utan en självständig kille med gott omdömme med hjärta och värme inom räckhåll.
Ja visst är det ett ansvar och lite läskigt ibland men sååå underbart att få följa de finaste människor man vet genom livet, och att kärleken känns så självklar!
Fint skrivet!!
Kram
Ja, du får nog passa på nu, för det kommer troligen en tid när de inte vill längre...
Och goa är dom ju, det har jag ju sett med egna ögon!
Jag mailar till dig!
kram
Marie
Överös dom med kärlek, rätt som det är så har du två vuxna män framför dig,,,det har jag och min äldsta blir 28 imorgon, förstår inte detta riktigt, hoppas vi snart ses, ha en skön helg med familjen, KRAM
Det är nog viktigt att stanna upp och tänka lite ibland, oavsett vad det är man tänker på.
Hoppas du har haft en fin helg!
Ja ibland blir man alldeles varm inombords när man tänker lite extra!!!
kram Johanna
Kikar in och önskar dig en fortsatt God JulHelg!
Kram Maud
Skicka en kommentar