Det här är Emil, min systerson.Emil ger mig så mycket bara genom att jag får vara med i hans liv. Han är en sån glad krabat. Duktig är han också. Han kan snart gå alldeles själv. När Emil var tre månader fick hans mamma och pappa veta att han har Downs Syndom. Hans mamma är så orolig över allt och inget, men han är hur duktig som helst.
Emils storasyster heter Alice och hon är en underbar liten tjej.
Här är Alice med min barn, Sebastian och Fabian.
Min systers barn känns som mina egna. Det är en sån ynnest att få vara del av deras liv.
Jag älskar er Landblommare!
5 kommentarer:
Vad glad jag blir när du hör av dig, vilken härlig trio med barnsben och en liten go kille som du berättade om här hemma, vad skönt att leva så nära varandra och kunna ta del av ungarnas uppväxt, ha det så bra i ljushelgen, inte är det någon särksild adventskänsla precis, du min adventsbricka är det enda som jag fått fram här hemma, är just nu ganska seg och får försöka ta mig i kragen och sätta fart, mycket roligare att vara inne och kolla vad de andra bloggarna hittar på, puss och kram, det får inte gå för länge tills vi ses igen, vi får höras av efter alla helger,kram
Vilken liten goding! Jag gillade frisyren...ser ut som härligt nybadad! Tänk och sticka in näsan i en liten nybadad unge...jättemysigt!
Ha en skön 1:a adventshelg!
Kram
Marie
Så kul att du hittade in till mig och takc så jätte mycket för din gulliga kommentar. Den lilla killen var verkigen en riktig liten going. Ha är så söt.
Kram Ullis
Det är ju världens goaste gäng! Men med sådana föräldrar kan det kanske inte bli annat. Love you
Hej hej, Vilken lättsam blogg du har. Skön att vila ögonen på. Välkommen in till mig. Kram Giesela
Skicka en kommentar