fredag 18 april 2008

Livet

Hulda
Livet den senaste tiden har varit tufft! Vi fick för ett par veckor sedan reda på att vår äldste son är mycket allergisk mot hundar. Som ni nog redan vet har vi en hund som heter Hulda. Vi har blivit tvugna att se oss om efter ett nytt hem åt vår älskling. Snyft! Som tur är har mina föräldrar efter mycket funderande bestämt sig för att de vill ha henne. De har redan en hund och kände att det blev lite mycket, men nu har det i alla fall bestämt sig. Det är den bästa lösningen för mig och min familj då vi kan träffa henne när vi vill. Det är så himlans tomt hemma. Ingen som trampar mig på hälarna, lägger sig på blommorna jag håller på och pysslar med i rabatterna, ingen som hoppar av glädje när jag kommer hem. Ingen som ger mig så villkorslös kärlek och aldrig surar på mig. Som ni förstår saknar jag henne otroligt mycket!
Ehler Danlos Syndrom
Jag har nu äntligen fått reda på vad det är för fel på mig. Jag har länge vetat att jag är överrörlig, men inte att det faktiskt är en sjukdom som ger otrolig smärta lite här och var i kroppen. Diagnosen jag har fått är Ehler Danlos Syndrom. Inte konstigt att jag inte klarar av mitt jobb, mitt liv och alltid får ont av allt jag tar mig för. Lederna är överrörliga och musklerna måste ständigt vara spända för att hålla ordning på kroppen. Så mycket har fallit på plats sen jag har läst om sjukdomen. Så mycket jag har undrat varför det är som det är är ju en del av livet när man har den här diagnosen. Jag är så glad över att äntligen ha en förklaring och inte behöva jaga läkare för att få hjälp. (Det som inte är toppen är ju att det är något man får leva med och det finns ingen medicin.)
Pysslandet har ju minskat men, jag har ändå en del nya grejer jag har gjort. Visar dem en annan dag!
Ha en underbar och solig helg!

7 kommentarer:

Marie-Nostalgi och Romantik sa...

Det var en sjukdom som jag aldrig hört talas om! Men så bra att du fått en diagnos...det är ju inte bra att bara gå och undra varför man har ont och aldrig få något svar.
Vilken tur att dina föräldrar kan ta hand om er hund. Han saknar nog er också,likamycket som ni saknar honom, fast han inte kan berätta det. Men har har det säkert bra hos dina föräldrar.
Nu bär det snart av... Vi hörs snart! Hoppas att du inte har så ont då.
Kram
Marie

Nettan sa...

Har heller aldrig hört talas om den sjukdomen, men nog finns det mycke konstigt !
Har ju själv SLE=bindvävsreumatism & Raynauds phenomen = likfingrar sen 8 år tebax & som inte heller är så lätt att leva med alla gånger, så jag förstår om du har ont =0( & vad skönt med en diagnos.
Inte lät & göra sig av med en familjemedlam, men har man allergiska barn så måste man ju, tyvärr, men skönt att ni ändå kan träffas...
Ha det gott..
Kram Nettan

Anita sa...

Såå bra at dere fant et kjent og gost hjem til deres lille venn!! Vanskelig å skulle gi de bort til fremmede folk!! Sjelden sykdom du har?? Men utrolig bra at du har fått en diagnose!! Ha en koselig helg! Klem!

Anonym sa...

En stor kram till dig och familjen. Mycket tråkigt att höra men ändå skönt att du fått besked om vad det är som hindrar dig från att göra allt som du tycker om. Det var så länge sedan vi sågs att jag knappt kommer ihåg hur du ser ut!:( Skickar en cyberkram och hoppas att vi ses snart så du kan få en riktig!puss

Solsjö - Under en vind sa...

Vad tråkigt med hunden, men tur att hon finns kvar nära!

Skönt för dig med en diagnos, även om det är mycket ändå...jag har värk främst i höfter, rygg, axlar, nacke och handleder... därför blir jag nyfiken på hur det yttrar sig på dig.....Vill du svara men inte på bloggen så kan du ju maila mig kanske....

Ha en skön kväll! Nu räknar vi ner inför träffen på söndag! Kram!

idémakeriet sa...

Oj, vad tråkigt att du fick lämna hunden, kan tänka mig att du saknar honom jätte mycket. Vilken tur att dina föräldrar ville ta hand om honom, kan du i alla fall träffa honom så mycket du vill. Han har det säkert jätte bra hos dina föräldrar.
Skönt att du har fått diagnos, då har det fått ett namn och kan du läsa om det och prata kanske med andra om det.
Extra stor kram till dig, Gerda

faster atta sa...

hallojsan! maken kom hem sen... ti-hi....
Visst var det mysigt med hästarna! Jossan säger MUUUUU när vi frågar vad hästen säger.... De går ju i samma hage så det är kanske lätt att missförstå... fniss