Höstmörkret

Nyss gick jag hem från min moster några hus ifrån vårt och insåg att hösten är här. Alltså på riktigt. Klockan var 21.02 och det var kolsvart. Vi bor på landet så vi har inte någon gatubelysning. Det var becksvart.

Så här ska det nu vara i ett antal månader så det är bäst att börja tänka goda tankar om hösten och vintern. Plus är ju att jag ska börja jobba och få bli något annat än mamma Linda, höstjackan kommer till användning igen, det blir många ljus tända i höstmörkret, pysselkvällarna med mina "ny"funna knypplerskor Nina och Lisa (ni inspirerar mig!), etc etc. Egentligen finns det inget dåligt med hösten förutom att jag börjar tänka dåliga tankar om den ibland. Fy på mig!

Jag har återvänt hem till min härliga familj efter nattens svirande ute på landbygden. Kräftskivan blev mer än lyckad. Snapsar, räkor (jag vet, räkor är inte kräftor, men jag gillar de små bättre.), dans, sång och trevligt sällskap. Visst, jag ramlade igen, men det var inte mitt fel.

Nädå det var Pelle som reste sig från sin stol utan att informera mig innan. Jag satt på armstödet och det blev lite tungt på den stolssidan. Dock inte lika illa fall som på bröllopet några helger tidigare.

Önskar alla en godnatts sömn!